min45

Ibland är man tvungen att göra dåliga saker. Trädkramare som jag i grund o botten är så kom både tårar och andnöd när Bjårscka for. Hon har stått här på Linnégatan i minst 100 år. Tänk vad hon har sett och hört. Det tänkte jag också om mina gamla svarta pumps som jag hade under den mest hektiska tiden på dansgolvet, (dem var det säkrast att slänga innan nån fick höra vad dom hade att berätta.......:).





Ovan ramlar björken ner. Med hjälp av vajjrar så styrdes fallet åt rätt håll. Därefter kapades det till lagom stora bitar som ska värma våra frusna själar så småningom. Enbart löv och tunnare kvistar fick åka till trädgårdavfallet. Det vägde 660 kg !!


Men som sagt var ännu var hon inte puts väck. En stubbe av det värre slaget hade vi kvar. Problem med stora bokstäver. Stubben sitter som berget. Grävmaskinen som vi har lånat står sig slätt i kampen med stubben.
Då behöver vi hjälp av problemlösare nr Ett. Det finns nog inte många problem som han inte fixar.

Bengan kom o hälsade på med portåpåver´n. Tänka, såga, fila sågblad, hacka, gräva, dricka kaffe, skratt och illmariga skämt, använda spett, kätting, yxa, grävmaskin, regn, middag, träkilar och så småningom när mörkret kom så gav halva stubbet med sig.


Det firades med mera kaffe och en goknul. (obs ett l).