Semester
Å ändå ere semester......Om jag blir behandlad som nåt som katta släpat in så har jag väl förtjänat det eller också så är det nån annan som mår dåligt.
En tonåring på varje sida bakom en stängd dörr. En lyssnar på Tokio Hotel och en har nyss kommit hem från MetalTown festivalen i Göteborg. Mannen i mitt liv ligger bakom min rygg o snarkar för fulla muggar. Han har inte semester o ska snart kliva upp och ta hand om resterna efter stadsborna´s superkonsumtion. Pengarna rullar och det resulterar i a lot of pappersförpackningar o s v som "någon" ska ta hand om....... Bra det då, då ere nån som får jobb.
Dagen har förflutit i lättjans tecken efter det att jag klev upp strax efter fem, skjutsade Leif till Berners för att hämta lastbilen som skulle ha haft en nyreparerad backkamera men ikke. Därefter for jag hem o borstade tanden och satte i hårklämmorna innan jag for ner på stationen o hämtade sonen som har haft en Heavy Metal helg i Göteborg. Tack Tomas för att Du har förbarmat Dig och lotsat min son rätt i storsta´n. Han är nu hemma välbehållen. Tyvärr inte så talför p g a vissa orsaker men så småningom kanske jag får höra hur helgen förlöpte.
Glad överraskning när Tant Karin hellre smaskade tårta hemma hos mig än åkte till Friskis o Svettis för att träna idag.......... Det är alltid lika roligt när hon kommer, vi delar samma humor och oftast också de andra värderingarna i vårt liv.
Leif fick jobba över och kom hem lagom till bacon med spagetti och nån superstark chilikrydda som han hällde på så han inte kunde äta färdigt för det vart typ för svettigt...........
Å Lille Du med Kim Larsen o Gasoline. Va gör Du nu Lille Du ?
Ingen bild vart det, tänkte sätta in den på min havererade dator. Tur som en tok, hårddisken klarade sig. Min räddare i nöden (han som snarkar bakom min rygg) köpte mig en ny dator med Vista. O vad den fungerar bra och det bästa av allt är att alla foton som jag inte hade kopierat ändå finns kvar på gamla hårddsisken. Livet går vidare.
Frukost med nyslungad Riddarhonung
Jajamännsan så var det i morse. Turkisk youghurt med nyslungad Riddarhonung från Lorås.
Denna delikatess inköptes igår vid de Medeltida Riddarspelen.
Trots ihärdigt regn så beslutade vi oss att åka de 5,4 milen till Lorås. Vi var in på kyrkogården i Häggenås och hälsade på våra hädangångna släktingar. Fastän det regnade så såg det trivsamt ut vid gravarna.
Väl framme i Lorås parkerade vi på en stor äng, där var det redan fullt med bilar. Bytte från gymnastikdojjor till vinterkängor eftersom gräset var blött. Paraply och kamera samt portmonnä fick också följa med.
En hundring var kostade kalaset. Det första som vi provsmakade var nybrända mandlar. Fina medeltida smycken, korgmakare, smed, älgörtsdricka som bara smakade mera, getost, vitaminhuttar, genuint smide, hembakt tunnbröd, hamburgare, kaffe, skänktallrik ja det mesta som behövs för att man ska trivas som fisken i vattnet fanns att tillgå på denna medeltida marknadsplats.
Föreningen Österhus hade i sitt tält Hildegards som sjöng och spelade medeltidsmusik på ett instrument som jag aldrig har sett förut. Frågade vad det hette också men idag minns jag inte vad det var.
Pilbågsskytte på medeltida vis och därefter var det dags för riddarspelet.
`N Einar Larsson alias "fogden" kom med sitt följe för att bevittna riddarspelen som föreställde att vara från år 1347.
Fem riddare och en förlupen munk från riddarordern Jamtlandicum, hade ridit i månader för att komma och kämpa om titeln att bli mittjämtlands beskyddare för ett helt år framåt.
Vi fick bevittna otroligt duktiga ryttare som skickligt svingade sina medeltida lansar och järnkulor för att träffa olika föremål alltmedan gycklarna hade fullt upp med sina hyss.
Kampen var hård mellan Furans förädlare Riddare Ulvskalle som hade kommit hela vägen från Ryssland och den charmante Vägvisarnas väktare Riddare Svarte Orm som rest från Frankrike för att kämpa om nyckeln.
Före spelens början erbjöd fogden riddarna att välja sig en vänaste mö ur publiken. Dessa fick sitta vid fogdens fötter, med riddarnas mantlar på sina axlar.
Så var spelet igång. Gycklarna hjälpte publiken att bua och hurra på rätt ställe och riddarna visade sin skicklighet med lans och kula.
Vinnaren denna dag vart Riddare Ulvskalle som mottog nyckel och vinnarkrans. Kransen förärade han sin unga mö som också fick rida runt i manegen med sin riddares mantel över axlarna.
Så var den dagen tillända. Jag var hur glad som helst över att vi for iväg idag och fick var med om denna upplevelse.
Nästa år ska jag också åka dit har jag tänkt.
Åh riddare..............
Här finns flera bilder från Lorås http://www.flickr.com/photos/24309755@N06
Sista bilden på Maja
Så var Majas tid hos oss över. Han var son till Nina vår första kanin och bror till Kim. Han föddes tillsammans med sin syster 20010703 hos Malin i Hökbäck. Jesus var hans pappa och Judas hans farbror.
Vi var på Kreta på semester när de tre föddes. Syskon nr tre överlevde inte födseln.
Efter vad jag har förstått så var Nina kanina en duktig mamma redan från början. När barnen var lagomt stora så fick de flytta hem till Linnégatan. Hos oss har de därefter huserat fram till avflyttningen.
Jag har nog "gruvat" mig ganska ordentligt för den dagen när ingen kanin finns kvar hos oss. Vem ska jag nu ha som sällskap på morgonen när jag äter frukost ute i det gröna ?. Ska jag inte plocka några maskrosor mera ? Nä som Niklas sa det kanske var bra för Maja att få slippa bo hos oss. Sista året har han varit ensam kanin sen hans syster Kim dog ifjol. I vinter har han varit lite halvkrasslig men piggnade till nu när han fick komma ut i sommarvärmen. Skuttade omkring som i fornstora dagar.
I förrgår när jag gav han kvällsmaskrosorna så låg han o sov på sidan i godan ro och vaknade inte fastän jag pratade med honom..... Han andades lugnt o stilla där han låg. På morgonen såg jag inte till honom men det var ju busväder så jag tänkte att han hade lagt sig i "garaget" där det är vindstilla och torrt.
När kvällen kom o det var dags för kvällsfika igen så låg han död vid gallret.
Klart att man e ledsen och tårarna bränner bakom ögonlocken fastän det bara är en kanin.
Men Maja var en riktig surgubbe ibland, Puffade på mig o ryckte i byxbenen om man inte var nog snabb med maten. Men han tyckte också mycket om när man kliade honom bakom öronen och han ville gärna bli klappad. Kanske det påminde om känslan när mamma Nina putsade deras päls när dom var små.
Kvällen slutade med begravning i sommarstugan tillsammans med resten av hans kaninfamilj.
En utsikt över en stor äng med maskrosor och kvällssol är det sista vi ger honom.
Konfirmation
Ett sällsamt ljus letade sig in genom kyrkfönstret denna söndag när Linda och hennes kompisar tog nattvarden efter nio månaders utbildning i kyrkans regi.
Dagen innan hade konfirmanderna redovisat vad alla pärlor i frälsarringen som armbandet kallas. Linda berättade om tystnadens pärla som är avlång och trävit.
Alla pärlorna har tänkvärda budskap.
Efter redovisningen som nästan halva släkten hade kommit för att delta i så åkte vi till Odensala kyrka där vi hade lånat församlingshemmet och smaskade i oss smörgåstårta.
En härlig dag att minnas, roligt att träffa släkten på Linda´s pappas sida också för det blir faktiskt inte så ofta nuförtiden. Den på min sida träffar jag ju betydligt oftare.