min45

Nu har det skett, Bullens själ har lämnat den vackra mjuka och oerhört lena kattkroppen för att gå vidare till nån annan fysisk varelse. Idag när jag nyss hade ätit middag och var på väg till Willy¨s för att veckohandla ringde telefonen. Det var Fredrik från Östersundspolisen. Då vart jag jätterädd, har det hänt Linda något, hon var hos Gunilla i Marieby. Så säger han inatt, då tänker jag att det är väl om nåt inbrott, så fortsätter han: Vid Betongstationen på Stuguvägen så har det blivit en katt ihjälkörd och enligt registret så är det Er katt. Ja, säger jag är den grå, Ja det är en grå tigrerad katt, jag beklagar”. Har han varit borta länge ? Näe bara sen igår kväll. Ja det är nog vår katt. Var ligger han, tack för att Du ringde.

Jag berättar för Leif o Niklas. Sen åker jag o letar efter Bullen. Får leta ganska länge innan jag hittar honom nedanför en stor buske med nyponrosor. Han ligger där så stilla och oerhört vacker. Ögonen är öppna och det vilar nästan ett leende  på hans läppar. Jag bär honom till bilen och bäddar in han i filten som jag har med mig. Morrhåren är vackra och står stolt rakt ut. Jag lägger filten litet över honom och plockar bort lite skräp. Han är torr o fin i pälsen trots att jag vet att det har regnat ganska ordentligt idag. Åker hem medan tårarna rinner. Bullen gullen, min trogne vän under alla dessa nio år. Du har vakat över mig o mina barn, tröstat o stöttat, lekt och krävt. Busat och lockat till skratt. Nu ligger Du på soffan i köket och när jag tittar på Dig så är jag säker på att Du andas, men Din kropp är kall under pälsen.

Nu gråter vi, jag vet att Du inte gillar när nån gråter för Du blir så orolig då och vill trösta.

Tänk om vi kundetrösta Dig för en gångs skull. Försöka att minnas det goda som vi har haft tillsammans och inte sörja över det som vi inte får. Jag gråter i alla fall. Sorry Bullen det är inte så lätt att bestämma över tårarna. Jag skulle vilja ha Dig på soffan för evigt men det är ju inte så bra i längden. Få se vart Niklas vill att Du ska vara. Han beslut blir bra det vet jag.

Pussi har förlorat sin storebror. Nu måste jag gå o se till henne och säga god natt till ALLA.

God natt.

I morse bar det iväg i spöregnet österut för att titta på många otroligt vackra blommor. En del gick faktiskt på två ben kan jag säga.  Gott fika blev vi bjudna på och trevligt umgänge. Regnet upphörde någonstans i Stugun.
Inspirerad blir man av att titta på hur andra har inrett sina trädgårdar. Imponerad blir man av all uppfinningsrikedom och det enorma arbete som amatörerna har lagt ner på sina trädgårdar. Att man dessutom får tillfälle att se blommor som man inte hade en aning om fanns förhöjer njutningen av det hela.  Sedan kom dagens överraskning. Karin på trädgården i Bispgården hade en liten överraskning till oss alla som hade varit med under dagen. Det kändes som på julgransplundringen när man var liten !!

En påse med perenner som present. Gissa om man vart glad och jättenyfiken var man när man kom hem o fick titta vad man hade fått. Nu måste jag skriva upp namnen och leta reda på vad det är. Amatörernas hobby tycks vara att lära sig blommornas namn på latin och inte på svenska. Inte vet jag vad det var i påsen för det var bara blad och lappar med latinska namn på.

Man känner sig liksom lite dum när man inte vet just nåt om blommorna. Men alla har vi ju varit små och dom som är duktiga får ju briljera med sina kunskaper inför oss andra och det tycks dom trivas med.

Trots allt så är alla jättevänliga och villiga att berätta gång efter gång vad blommorna heter.

Vi har varit ne ma åa o Leif har fiskat lite, jag plockade maskrosblad och fick njuta lite av solen vid bryggan. Längtar efter att få provsitta den nya bänken som Bengan har snickrat ihop. Tyckte att den såg nyoljad ut så jag satte mig på stubben bredvid för säkerhetsskull. (Fegis ?)

I måra bere iväg te Slandrom på trädgårdstittning..................natti från ej som ha vö vaken sen fööre sex i måranst.