min45

+
Är det sedan telefonen ringde och en polis presenterade sig. Han sa inatt har,,,,, då tänkte jag på att någon tjyv eller nåt hade varit här på LInnégatan. Men en katt hade blivit påkörd och enligt öronmärkningen var vi ägare till katten....

Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på den dan. Men till saken hör att jag faktiskt hade varit ledsen långt före den dan. Detta eftersom Bullen var allvarligt sjuk, döende i hjärtförstoring. Han hade levt tre månader längre än beräknat utifrån veterinärens diagnos i mitten på mars månad när han var jättedålig.

Efter intensiv medicinering och en glupande aptit på kokt gädda så blev han faktiskt bara piggare och piggare och pälsen blankare och mjukare än på många år.

Ok, jag vet att det Bullen minst av allt ville var att vi skulle vara ledsna. Då vart han också ledsen. Så därför får vi försöka vara glada och tänka framåt. Men vi har inte glömt Dig för det.

Världen går vidare trots allt.

När solen lyser och värmer, doften av nyplockade smultron, två tranor som flyger iväg när de blev störda av vår närvaro på skogshygget. Linda har plockat färdigt.

Träffar Caroline och Jimmy, de ska just till att fiska.

Lämnar lite böcker hos Malin, Loke och Vila får dela på en liten "skotte" trots att Linda påpekar att hundar inte ska äta choklad.

Henrik berättar lite om resan till Frankrike.

Visst är jag oerhört glad att jag lever, rattar forrden mot Östersund, oerhört rik känner jag mig.

Så många nära o kära jag har.