min45

Så var Majas tid hos oss över. Han var son till Nina vår första kanin och bror till Kim. Han föddes tillsammans med sin syster 20010703 hos Malin i Hökbäck. Jesus var hans pappa och Judas hans farbror.

Vi var på Kreta på semester när de tre föddes. Syskon nr tre överlevde inte födseln.

Efter vad jag har förstått så var Nina kanina en duktig mamma redan från början. När barnen var lagomt stora så fick de flytta hem till Linnégatan. Hos oss har de därefter huserat fram till avflyttningen.

Jag har nog "gruvat" mig ganska ordentligt för den dagen när ingen kanin finns kvar hos oss. Vem ska jag nu ha som sällskap på morgonen när jag äter frukost ute i det gröna ?. Ska jag inte plocka några maskrosor mera ? Nä som Niklas sa det kanske var bra för Maja att få slippa bo hos oss. Sista året har han varit ensam kanin sen hans syster Kim dog ifjol. I vinter har han varit lite halvkrasslig men piggnade till nu när han fick komma ut i sommarvärmen. Skuttade omkring som i fornstora dagar.

I förrgår när jag gav han kvällsmaskrosorna så låg han o sov på sidan i godan ro och vaknade inte fastän jag pratade med honom..... Han andades lugnt o stilla där han låg. På morgonen såg jag inte till honom men det var ju busväder så jag tänkte att han hade lagt sig i "garaget" där det är vindstilla och torrt.

När kvällen kom o det var dags för kvällsfika igen så låg han död vid gallret.

Klart att man e ledsen och tårarna bränner bakom ögonlocken fastän det bara är en kanin.

Men Maja var en riktig surgubbe ibland, Puffade på mig o ryckte i byxbenen om man inte var nog snabb med maten. Men han tyckte också mycket om när man kliade honom bakom öronen och han ville gärna bli klappad. Kanske det påminde om känslan när mamma Nina putsade deras päls när dom var små.

Kvällen slutade med begravning i sommarstugan tillsammans med resten av hans kaninfamilj.

En utsikt över en stor äng med maskrosor och kvällssol är det sista vi ger honom.